Borta bra men hemma bäst

Inte fick man njuta av solen här i Obbola inte! Tur att vi var en stund hos farmor och farfar tidigare så jag åtminstone fick några solstrålar på mig. Här byggs altanen om så det finns inte mycket att ligga/sitta på. Suck! Nu får jag vänta till nästa helg.

Det är galet vad hem-kär man kan vara alltså. Jag sitter här med hemlängtan trots att jag egentligen inte riktigt vet vad det är jag ska hem och göra.. inte är Max hemma heller. Det är alltid kul att hälsa på mamma och pappa med det krävs bara någon timma innan jag vill återvända hem igen.  Jag har ändå bott här i villan i Obbola i typ sju år, en månad i lägenheten på Teg.

Mamma skulle stryka lite kläder sen ska jag se om hon kanske kan skjutsa in mig till stan. Haha, vilken tönt jag är! Borta bra men hemma bäst, tydligen!



(I smyg saknar jag min Max också, finast i hela världen)



Såhär liten var han när vi lärde känna varandra, fyra år sedan nu


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0