Två tända ljus hos mormor
Nejmen, se på fan.. en liten update redan.
Jag blev bara så skrivsugen när jag kände mig så nöjd och glad med omgivningen att jag helt enkelt ville dela med mig.
Jag och Max drog på oss en massa kläder och tog bilen till Röbäck där vi parkerade och hade tänkt ta en promenad efter spåret till mormors minneslund. Snacka om att vi kände oss som ett gamalt par som tar bilen en lördagskväll för att gå en promenad. Men mysigt var det! Dock gick det väl inte riktigt som planerat eftersom att jag inte har gått den där vändan på snart två år och det dessutom var kolsvart ute. Vi kom helgalet och letade oss så småning om tillbaka och tog bilen dit istället.
Vi tände var sitt ljus för mormor och bara satt en stund. Jag är så himla himla glad att jag har Max. Det finns inte en människa i världen utanför familjen som skulle kännas rätt att ta med dit förutom honom. Jag kan väl inte påstå att jag är troende på något vis men ändå så känns det verkligen som att mormor finns där någonstan och ler när hon ser hur bra jag trivs och vilken fin människa Max är. Det gör mig så glad i magen. Jag önskar att de hade hunnit lärt känna varandra bättre, men man kan väl inte få allt här i världen.
Nu är vi i alla fall hemma och jag har tänt ljus i hela lägenheten och gjort det mysigt. Vi håller på för fullt i köket och lagar mat. Hemmagjort potatismos (så typiskt mormor, dock inte planerat) och hemlagade köttbullar står på menyn ikväll. Jag liksom bara njuter! Jag har dukat i vardagsrummet och där ska vi bara mysa med vår lyxiga lördagsmiddag och sedan väntar nog TV:n och våra nyinköpa böcker. Perfekt!
Hoppsan så sentimentalt detta blev, men vad tusan..
Hoppas att ni får en lika mysig lördagskväll och puss på Max för att han är den bästa som finns. Om han ser det här vill säga=) Haha, nu kikar han fram med huvudet i dörröppningen..bäst att jag kilar.
PUSS
Jag blev bara så skrivsugen när jag kände mig så nöjd och glad med omgivningen att jag helt enkelt ville dela med mig.
Jag och Max drog på oss en massa kläder och tog bilen till Röbäck där vi parkerade och hade tänkt ta en promenad efter spåret till mormors minneslund. Snacka om att vi kände oss som ett gamalt par som tar bilen en lördagskväll för att gå en promenad. Men mysigt var det! Dock gick det väl inte riktigt som planerat eftersom att jag inte har gått den där vändan på snart två år och det dessutom var kolsvart ute. Vi kom helgalet och letade oss så småning om tillbaka och tog bilen dit istället.
Vi tände var sitt ljus för mormor och bara satt en stund. Jag är så himla himla glad att jag har Max. Det finns inte en människa i världen utanför familjen som skulle kännas rätt att ta med dit förutom honom. Jag kan väl inte påstå att jag är troende på något vis men ändå så känns det verkligen som att mormor finns där någonstan och ler när hon ser hur bra jag trivs och vilken fin människa Max är. Det gör mig så glad i magen. Jag önskar att de hade hunnit lärt känna varandra bättre, men man kan väl inte få allt här i världen.
Nu är vi i alla fall hemma och jag har tänt ljus i hela lägenheten och gjort det mysigt. Vi håller på för fullt i köket och lagar mat. Hemmagjort potatismos (så typiskt mormor, dock inte planerat) och hemlagade köttbullar står på menyn ikväll. Jag liksom bara njuter! Jag har dukat i vardagsrummet och där ska vi bara mysa med vår lyxiga lördagsmiddag och sedan väntar nog TV:n och våra nyinköpa böcker. Perfekt!
Hoppsan så sentimentalt detta blev, men vad tusan..
Hoppas att ni får en lika mysig lördagskväll och puss på Max för att han är den bästa som finns. Om han ser det här vill säga=) Haha, nu kikar han fram med huvudet i dörröppningen..bäst att jag kilar.
PUSS
Kommentarer
Trackback
