Ett jobb kanske?
Mina dagar är så fruktansvärt enformiga just nu så det finns verkligen inte. Jag måste verkligen försöka hitta ett nytt jobb och få lite vettiga rutiner igen. Dock är det ju inte som att jobben växer på träd numera.
Dag efter dag ser ungefär ut som följande: Jag tar lite sovmorgon eftersom att varken jag eller Max orkar komma ur sängen. Vi kliver upp och äter, göra något ärende eller bara ta det lugnt. Han åker till jobbet och jag träffar Malin och hänger tills kvällen. Jag kommer hem, väntar på att Max kommer hem och tar det sedan bara så lugnt det går tills sängen kallar på en. Eller, i mitt fall soffan. Finns inget skönare än att somna i soffan.
Och missförstå mig inte nu. Jag älskar att sova på mornarna, jag tycker att det är toppen att få vara hemma och kunna träffa Max trots att han jobbar eftermiddag nu och Malin är den bästa vännen och sällskapet som finns. Det är bara det att jag behöver få göra lite nytta och tjäna pengar så att det går att njuta lite av ledigheten sen. Nu känner jag mig så rastlös och stressad.
Jag tyckte att jag hade blivit så mycket bättre på att ta det lugnt och inte stressa upp mig själv för minsta lilla. Förut kunde jag driva mig själv till vansinne. Det kommer liksom krypandes tillbaka nu. Men det är klart, vem blir inte stressad utan inkomst? Bara att ta tag i saken, kom igen nu Lisa.
Min lilla morot är den nya lägenheten, för där ska jag banne mig bo även om jag får jobba som.. kassörska? (Inget illa, men jag klarar inte av att sitta stilla på det viset, helt enkelt inte mina grej).
En och en halv månad kvar till flytt och därefter kommer SOMMAREN!
Hos Max föräldrar i somaras, under Vännäsdagarna om jag inte minns galet.
Dag efter dag ser ungefär ut som följande: Jag tar lite sovmorgon eftersom att varken jag eller Max orkar komma ur sängen. Vi kliver upp och äter, göra något ärende eller bara ta det lugnt. Han åker till jobbet och jag träffar Malin och hänger tills kvällen. Jag kommer hem, väntar på att Max kommer hem och tar det sedan bara så lugnt det går tills sängen kallar på en. Eller, i mitt fall soffan. Finns inget skönare än att somna i soffan.
Och missförstå mig inte nu. Jag älskar att sova på mornarna, jag tycker att det är toppen att få vara hemma och kunna träffa Max trots att han jobbar eftermiddag nu och Malin är den bästa vännen och sällskapet som finns. Det är bara det att jag behöver få göra lite nytta och tjäna pengar så att det går att njuta lite av ledigheten sen. Nu känner jag mig så rastlös och stressad.
Jag tyckte att jag hade blivit så mycket bättre på att ta det lugnt och inte stressa upp mig själv för minsta lilla. Förut kunde jag driva mig själv till vansinne. Det kommer liksom krypandes tillbaka nu. Men det är klart, vem blir inte stressad utan inkomst? Bara att ta tag i saken, kom igen nu Lisa.
Min lilla morot är den nya lägenheten, för där ska jag banne mig bo även om jag får jobba som.. kassörska? (Inget illa, men jag klarar inte av att sitta stilla på det viset, helt enkelt inte mina grej).
En och en halv månad kvar till flytt och därefter kommer SOMMAREN!
Hos Max föräldrar i somaras, under Vännäsdagarna om jag inte minns galet.
Kommentarer
Trackback
